När ohyran får ohyra...

Min ohyra har skaffat egen ohyra. Det är inte utan att man börja känna sig gammal. Tänk vad tiden går fort. Rätt som det är står man och köper schampo för ohyra mot ohyra. Dvs lus-schampo till råtta. Så nu stinker min ohyra kolmila.. eller grillkorv som legat för länge i elden.... precis som schampot. Underbart.

Jag heter Maria, min Ohyra heter Selma. Detta är min nystartade blogg.

Auf wiedersehen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0