En dag i livet
Hon ligger i sängen. Snart kommer morgonpersonalen. De går in, ler mot henne och önskar en god morgon. Sen avgörs hur hela dagen ser ut. Kommer hon få borsta tänderna idag? Kommer de tvätta ordentligt så hon känner sig ren och så lukten av svett och gammal säng försvinner? Kommer de använda deodorant? Kommer hon få sitta lite på sängkanten innan de lyfter upp henne på benen, så hon slipper bli yr och illamående? Byter de lakan idag.. Hoppas det, det har læckt ur bløjan inatt men det ær inte sækert det syns. Men det kænns.
Idag har personalen mycket att göra. Hon får inte borsta tänderna, beläggningen på baksidan av framtänderna är tjock och hon är torr i munnen. Hon får en slurk vatten ur glaset på sängbordet, det har stått där sedan igår och det är rester av youghurt från gårdagen på kanten av glaset. Hon hoppas att hon ska få ett nytt glas idag. Det tar lång tid för henne att få fram orden, de hinner inte lyssna. De ursäktar sig och lägger henne i sängen igen. Nu har hon iaf kläder på sig. Kateterslangen skaver lite och kliar där den har kilat in sin i ljumsken. Hon känner sig konstig i magen, skulle nog behöva sitta en stund på toaletten. Men då måste hon få hjälp upp och hon vågar inte sitta ensam på toaletten för att hon är rädd att hon ska ramla. Hon försöker ignorera det och försöker göra det bästa av situationen; sova. Men det är inte lätt, det är mycket som händer runt omkring på sjukhuset. Men tillsut lyckas hon glida in i den vanliga halvsömnen.
Snart är det lunchdags. Då kommer de och ställer in mat. Hon tycker om mat, speciellt køtt med sås och potatis. Hon kan inte tugga længre, men om de skær upp maten ordentligt och om någon støttar henne lite går det oftast fint. Ibland har de kørt maten i mixer.. Smakerna går inte att skilja från varandra. Idag har de gjort det. Allt smakar som såsen, lite salt men inte mycket mer. Hon får hjælp med några skedar, sedan måste skøterskan gå. Det var visst någon annan som behøvde hjælp, kanske. Maten står kvar på bordet brevid sængen- nær skøterskan kommer tillbaka ær maten kall. Den smakar inte gott, hon vill inte ha men tvingar sig att svælja ett par skedar till. Till maten får hon dricka mjølk, men den har blivit ljummen av att stå ute. Men det ær så det ær, hon ær van. Hon kænner att hon i alla fall har tur; damen i sængen brevid kan inte æta alls. Hon har en slang som går in i magen som skøteskorna kopplar någon ljusbrun vætska i.
Natten var lång, hon kunde inte sova. Hon låg illa med ena benet och tankarna snurrade i huvudet. Personalen kom in tre gånger och hæjlpte henne att vænda sig, men ændå låg hon inte bra. Nu har hon ont i benet, kanske det har somnat. Det liksom kryper i det. Vad ær klockan? 13? Lång tid kvar på dagen. Tiden blir så lång.
Timmarna går. In och ut ur halvsømnen. Ibland kom er en skøterska in, hon som var under førmiddagen hade bråttom och hælsade knappt, men hon på eftermiddagen log varje gång hon kom in. Det værmde, hon såg. Hon førstod inte, det gør ingen, men hon såg. Det ær bra. En dag kanske hon kan førstå.
Lækaren kommer på kvællsvisiten. Hon skulle vilja prata med honom, men får inte till att be om det. Hon hoppas att han ændå kommer in en stund, det ær inget nytt att sæga men det skulle kænnas tryggt. Ge mening.
Kvællsmaten kommer. En skøteska hjælper henne att æta den hær gången, och maten ær finførdelat istællet før mixad. Det ær bra. Damen i sængen brevid, hon med slangen i magen, har visst problem med magen. Två andra skøterskor hjælper henne att byta bløja, hon verkar tung; de vænder henne från sida till sida i sængen. Lukten sprider sig i rummet. De pratar tyst om någon speciell bakterie. Vad ær det før nåt, kan det smitta? Maten smaker inte længre, hon vill itne fortsætta æta. Kan inte, det luktar så illa i rummet och hon kan se soppåsen med den gamla bløjan i borta via væggen. Måste de gøra detta under maten... fast de kan ju inte låta henne ligga med det heller.
Det ær dags att sova igen. Hon fick ett nytt glas, och nytt vatten, men det ær varmt nu. Skulle vilja dricka lite och gå på toaletten innan hon somnade. Kvællssystern kommer in med tabletter. Hon svæljer och tænker att hon ska be om hjælp till toaletten sen, och att hon vill be om att få hjælp med tænderna. Hon har fortfarande itne fått borsta de idag.
I medicinbægaren låg en sømntablett. 30 minuter efteråt somnar hon. Vaknar igen sent på natten. Munnen kænns som en øken och hon har ont i magen. Hon når inte ringklockan, hon hoppas att någon kommer in snart.
Tiden går, men ingen kommer. Magen værker och tarmen drar ihop sig. Hon kan inte hålla emot. Det kommer i byxorna. Det ær løst, och hon kænner hur det rinner utanfør. Det svider i såret i ljumsken.
Kommer ingen snart? Tårar trænger fram i øgonvrån. Hon ær frustrerad. Men det ær såhær, hon vet det. Hon ær van.
En timme senare kommer de och hjælper henne. De ær snælla och lugna och den ena har varma hænder. De tvættar och byter, lægger linnetyd i ljumsken som svitt så illa. Det ær skønt. Hon får vatten att drick och de hjælper henne rætt i sængen. Den ena, hon med de varma hænderna, har lite tid øver och sitter hos henne en stund. Hon håller hennes hand. Det kænns tryggt.
Hon førstår kanske inte.
Men hon ser.
Hon ser.
